Jag har haft otroligt mycket runt omkring det senaste med jobb och allt annat som kan komma i mellan i livet. Jag är långt ifrån perfekt i mitt arbete med NABI Sweden men jag försöker alltid göra mitt bästa, jag är dock säker på att ni all kan känna igen er. Känna igen er i att det i perioder bara inte finns någon tid till något, då blir det tyvärr så att vissa saker kommer i skyn undan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kan ge mig den tilltron i att jag alltid kommer försöka ge allt jag kan och att jag kommer att kompensera med att lägga ner extra tid på NABI Sweden så fort jag har möjlighet. Det är alltid så när man jobbar med välgörenhet, när man är sin egen chef, att man måste se till att sätta av tid till det för att det ska gå runt. Ibland kommer perioder då man helt enkelt har lite mindre tid att lägga på organisationen men det gäller att kämpa på, tillåta sig själv att ibland lägga energin på annat för att sedan orka komma tillbaka och ha ny härlig energi och inspiration att arbeta med.
Livet på barnhemmet flyter i alla fall på, jag väntar fortfarande på mer information angående nya barn från Alex. Arbetet med välgörenhetsgalan går även det framåt, tjejerna jobbar på för fullt trots sommar och mycket annat i livet. Några av volontärerna har lovat att göra ett video inslag med barnen som kommer att visas på galan, något som jag verkligen ser fram i mot att se! Mitt i all stress så kan längtan över livet i Ghana och på barnhemmet verkligen komma över mig. Att just nu få sitta ute på trappan till barnhemmet i eftermiddagssolen med barnen runtomkring mig låter som en perfekt dröm. Det är svårt att förklara mina känslor för Ghana som land och för barnhemmet i sig, för mig är det en plats som håller så många blandade minnen, bra, dåliga, hemsk, svåra, lyckliga, ofattbara. Ibland kan dessa känslor öka min motivation att arbeta med NABI Sweden men ibland kan de även göra det svårare, det kan kännas för känslomässigt helt enkelt att sitta och jobba med något som är så långt bort men ändå har så starka känslor kopplade till sig. Det är en ständig balans gång, man får inte trycka bort känslorna helt då det gör att motivationen försvinner men man får inte heller låta känslorna ta över eller komma allt för nära, då det kommer att skada arbetet och göra att man helt enkelt inte orkar fortsätta jobba med organisationen i längden. Men på många sätt måste jag säga att det är ett lyx problem som kommer när man arbetar med något som man brinner för.
Med detta inlägget ville jag helt enkelt förklara situationen och anledningen till den bristande uppdateringen under de senaste veckorna. Det kommer att fortsätta vara ganska stressigt ett tag till men jag kommer att inom kort uppdatera med lite mer inlägg, nya bilder och ny information. Så länge hoppas jag att ni tar hand om er och jag vill passa på att tacka alla underbara månadsgivare som fortsätter att varje månad skänka sina donationer, ni är guld värda!
No responses yet