Här kommer ytligare bilder från fotoutställningen som vi höll i december i Göteborg. Det var verkligen en jätte lyckad kväll, vi vill ännu en gång tacka er för ert engagemang; både under den kvällen men även ni som fantastiskt nog nu fortsätter att vara delaktiga! Utan er går det inte. Nedan är de nya bilderna upplagda och här under har jag skrivit talet som jag höll under utställningen för er som inte kunde vara på plats.
Tal från Children of Begoro:
Tillsammans gör vi skillnad NABI Sweden
Jag sitter ute på trappan till barnhemmet, jag har precis lagt dom minsta barnen, det verkar som dom flesta sover då det är tyst. Det enda som hörs är några röster från det enda klassrummet som har en lampa, annars är det tyst och mörkt, kolsvart förutom en magisk stjärnhimmel som lyser upp himla valvet ovanför där jag sitter utomhus på en fortfarande varm stentrappan efter dagens stekande sol.
Plötsligt kommer Angela och sätter sig bredvid mig på trappan, hon ser frånvarande ut. Hon säger helt utan kontext ” Jag önskar att min mamma vore här” Jag tittar på henne och tar hennes hand och jag frågar försiktigt vart hennes mamma är nu. Hon säger med blicken sänkt i marken ” Hon är ju död, de är ju alla döda” Hon berättar att hennes pappa lämnande Angela, hennes mamma och syster när Angela var liten. Hon berättar att det var svårt när hennes pappa försvann för hennes mamma hade inget jobb ”Varje dag var vi hungriga och alltid letade vi efter något att äta” Hon suckar djupt kollar ut i natten och sen som i en utandning säger hon sen dog dom. Jag tittar på Angela och hon förtydligar; först dog min syster och sen min mamma. Då flyttade hon till en morbror berättar hon ”Han hade mycket pengar och mycket mat, jag behövde aldrig vara hungrig.” ”Men han slog mig, han slog mig varje dag och jag vet inte varför, varje dag var jag rädd för de där slagen som jag visste alltid kom”
Jag vet inte vad jag ska säga, vad säger man? Hur förstår man att ett barn har vart med om att leta på gatorna efter mat, har en mamma och en syster som dött och sen bott hos en farbror som slått henne? Jag är tyst och styrker henne över ryggen. Då säger hon ”Men nu behöver jag inte vara rädd, detta är mitt hem nu” Jag kramar om henne så hårt jag bara kan, förundrad över att hon öppnat upp sig, delat med sig av den mörkaste delen i hennes liv. Jag sitter på stentrappan, kramar Angela med hela min kraft och jag tänker ”Det är just detta som NABI ska göra”
NABI är en plats där de som inte har ett hem kan få ett. En plats där de som inte har en familj, kan få syskon och vänner, det är en plats där de som behöver en famn att somna i kan få kärlek och trygghet, det är en plats som bokstavligt talat räddar liv. Det är därför vi är här idag. För att se till att vi kan fortsätta rädda liv, fortsätta att hjälpa fler. Livets lotteri är inte rättvist. Vart vi föds, under vilka omständigheter eller med vilka förutsättningar är inget vi kan styra över. Det är inte upp till oss, vi har inte kämpat eller förtjänat att födas i ett tryggt land med bra förutsättningar. Utan det är ett lotteri där vissa drar stjärnvinst medans vissa drar nitlott på nitlott!
Men bara för att det är så det är så betyder det inte att det måste fortsätta vara så. Tillsammans kan vi hjälpas åt att minska de klyftorna och orättvisorna som dagens värld idag står inför. Vi kan tillsammans ge förutsättningar till de som föds och växer upp utan dom. Idag är vi sammankopplade i vår globala värld och därför har vi ett ansvar att inte bara njut av globaliseringens fördelaktiga effekter som att vi kan ha matvaror från alla världens hörn eller att vi på några timmar kan spendera semestern i ett nytt land. Om vi ska ta del av fördelarna från globaliseringen så måste vi också ta ansvar och hjälpa de som inte får ta del av globaliseringens goda frukt.
Jag skulle nu vilja berätta lite om NABI- som står för Nation Builders International.
NABI är en icke vinstgivande organisation, som arbetar utan stöd från regeringen. Organisationen startades av Ghanianen Alex Awah-Tei Dankwa i juli 2007 . Hjärtat i organisationen är barnhemmet och skolan som öppnade 2008 och är beläget i Begoro i Estern Region i Ghana. På barnhemmet bor det just nu 40 barn som av olika anledningar inte har ett hem att bo i.
De flesta av dem har inga föräldrar, många av dem har förlorat hela sin släkt, andra har dåliga förhållande hemma med psykiskt sjuka, missbrukande, våldsamma eller extremt fattiga föräldrar. Barnen är nu från 3 års ålder upp till 18 års ålder och är ungefär hälften tjejer hälften killar.
I skolan undervisas såklart barnen från barnhemmet men även barn från byn och närliggande områden kommer dit för att gå i skolan, det är från dagis upp till nionde klass.
Jag åkte ner till NABI förstå gången 2011 efter min student då genom en organisation och jobbade och bodde som volontär på barnhemmet i 6 månader. En vardag som var helt annorlunda- utan rinnande vatten, elektricitet, ibland utan tillräckligt med mat, en vardag där barnen i stort sett skötte hela barnhemmet. Som volontär var det ett arbete som var 24 timmar om dygnet, jag var lärare i skolan, jag var en slags mamma till de minsta barnen, jag försökte vara en förebild för de äldre barnen samtidigt som jag hjälpte till att både driva den vardagliga verksamheten med basala saker som att tvätta, diska osv och dessutom utveckla projekt och tema dagar för att utveckla barnhemmet och barnens kunskap i frågor som normalt inte togs upp i undervisningen som till exempel sopphantering eller hygien. Detta var en utmaning som 18 åring i ett nytt land, det var en av de jobbigaste, tuffaste, utmanande tiderna i mitt liv men samtidigt de lyckligaste, mest kärleksfulla och varma tiderna.
Detta var en tid som förändrade mig och mitt liv. Något som har påverkat mig som person och det jag idag studerar, jobbar med och intresserar mig för.
Idag är det jag med min organisation NABI Sweden, som jag driver själv. Och systerorganisation NABI Germany som drivs av ett par i Tyskland: som är de enda som ekonomiskt stödjer barnhemmet! Detta kan ofta kännas som ett stort ansvar, att försörja och se till att 40 barn har mat i magen och tak över huvudet i ett land långt bort från Sverige. Det är ofta en stor utmaning.
Men vi har kunnat förbättra så mycket under de senaste åren på barnhemmet, detta tack vara fantastiska givare, framför allt månadsgivare som ni
Vi har lyckats skaffa en vattentank som kan pumpa upp vattnet från en vattenkälla i byn- detta innebär att barnen kan hämta vatten i kanten på barnhemmets område istället för att gå långa och svåra sträckor för att hämta vatten. Vi har även kunnat bygga nya utedass och ett byggt ett rum där barnen kan sitta med bänkar och bord och äta ordentligt och verkligen samlas vid måltiderna, så som de flesta familjer gör- något som tidigare inte fanns Vi har dessutom gått från 28 barn till 40 barn genom att bygga om i rummen och bygga mer sängar, detta då behovet av hjälp för föräldralösa barn är stort helt enkelt. Vi försöker hela tiden med de små medel vi har att förbättra livet på barnhemmet.
Men det är svårt då barnhemmet varje månad går 7000kr back. Utgifterna för barnhemmet är då räknat på det minsta som behövs för att kunna ta hand om de 40 barn som idag bor på barnhemmet och driva skolan. Utgifterna består av hyra, lärarlöner, mat, ved för att kunna laga mat, enklaste sjukförsäkring till barnen, skolmaterial, mediciner samt el till vattenpumpen Den totala kostnaden för att driva barnhemmet och skolan är 30 000kr i månaden. En av de största utgifterna är maten, trots att maten på barnhemmet i stort sätt endast består av ris, banku och bönor, alltså så är kostnaden inte baserad på att man äter dyra saker som kyckling, grönsaker, fisk, eller frukt utan den billigaste maten som finns i Ghana. Men matpriserna i Ghana ökar hela tiden i och med utvecklingen i landet som ajg kommer gå in på senare. De höjda matpriserna utgör en stor utmaning för barnhemmet och varje månad måste vi kämpa för att det ska gå, gå runt gör det inte men vi försöker få det att funka. Att gå 7000kr back varje månad är väldigt mycket pengar i Ghana, detta innebär att vi varje månad måste dra in på något. En månad kan vi inte betala hyran, nästa månad får lärarna ingen lön. 30 000kr är vad vissa tjänar i månaden, alltså vad en person tjänar, tänk nu att 30 000 tar hand om 40st barn på ett banhem och dessutom lärarlöner. Att hela tiden gå back gör att det blir en ostabil framtid för barnen, det blir inte den trygga och självklara vardagen som man önskar alla världens barn att ha.
Ghana är ett politiskt stabilt land som verkligen ha utvecklats. Men denna utveckling gäller bara en viss del av befolkningen, en liten minoritet som får ta del av den utvecklingen. Utvecklingen är till för de människorna som bor i huvudstaden, Accra och har ett avlönat jobb där- för dessa människor så går utvecklingen framåt. För resten av befolkningen står det stilla. De röda sandvägarna som bilarna knappt kan ta sig fram på som jag åkte ner till Ghana första gången år 2011. Var när jag åkte ner 2015 ännu värre, alltså ingen positiv utveckling. Dessa vägarna är det enda sättet som man transporterar upp mat på från hamnen och flygplatsen i Accra till staden Kofuridua vilket är den närmsta staden, ungefär en timma bort, som man kan handla mat i till barnhemmet. Alltså är dessa vägarna en grundläggande förutsättning för livet i byn; både för att man ska kunna transportera upp maten från Accra samt att man ska kunna åka till staden Kofuridua för att köpa maten när man bor i Begoro. Men man lägger inga resurser på byarna, det finns inget politiskt intresse att utveckla landsbygden på samma sätt som runt huvudstaden med multinationella företag och investerare. Följden blir att klyftorna mellan huvudstaden och landsbygden ökar- på landsbygden får man inte ta del av några ökade inkomster men man får ta del av de ökade mat och bensin kostnaderna. Detta syns extremt tydligt på barnhemmet där matkostnaderna har ökat jätte mycket senaste åren. Ett exempel är:
2013 kostade 50kg ris i Ghana 355kr
2015 kostade 50kg ris i Ghana 490kr
Alltså en skillnad på 135kr på 2 år, denna skillnaden blir väldigt stor i relation till att man ska ha mat till 40 barn, volontärer och lärare 3 gånger om daggen i VARJE DAG!
Jag försöker att arbeta på ett långsiktigt sätt för barnen på NABI även om det ofta är det direkta och akuta utgifterna som måste täckas så är det viktigt för mig att försöka tänka på barnens framtid. Att satsa på barnens framtid innebär för mig att satsa på utbildning. Jag ser det som enda lösningen för att hjälp för barnen att skaffa sig ett självständigt liv, en trygghet och en ljus framtid. Utbildning blir ett sätt att ge hjälp till självhjälp. Förutsättningarna i Ghana är väldigt annorlunda när du inte har en familj eller släkt att luta dig tillbaka på. När du bor i en by som Begoro och inte har chansen att arbeta på familjens gård eller i släktingens affär så behöver du utbilda dig. Du behöver utbilda dig för att kunna skaffa ett jobb sen kan ge dig en stabilitet i livet. Alternativen om man inte utbildar sig och inte har familj eller släkt blir väldigt begränsade, kanske kan du sälja små saker på gatan eller bli en taxi chaufför. Men om du inte lyckas med att sälja tillräckligt så att du kan betala för att bo någonstans då finns det inte många alternativ; bo på gatan, stjäla, tigga av turisterna i Accra eller så hamnar man i klona på sexhandeln och prostitution.
Jag anser att det är lika mycket mitt ansvar att se till att banen har en framtid som att kunna täcka de basala och nutida utgifterna. Men detta behöver er hjälp med! Förutom de månadsvisa kostnaderna så behöver vi kunna täcka två skolavgifter. Vi har nu för första gången haft barn som har gjort sina exams och sökt in till gymnasiet. Vi har kunnat få stipendium för 2 av barnen; Isaac och Gyan men vi har två barn som vi fortfarande inte har kunnat skicka till skolan; Comfort och Ernest. Detta är två barn som verkligen förtjänar chansen att gå i gymnasiet; dom är barnen som är först på plats i skolan och sitter uppe till sist på kvällarna för att plugga. Det är två barn som, i sitt korta liv, har vart med om mer mottgångar och utsatthet än vad dom flesta av oss kan ens försöka att tänka oss.
För Comfort är detta extremt viktigt då hon som 16 åring har sin ettåriga dotter Ama att ta hand om. Att ge Comfort en utbildning ger henne chansen att kunna ta hand om sin dotter och ge henne en bra och trygg framtid. För mig som tjej är det extra viktigt att man ger Comfort möjligheten att bli en självständig kvinna, en kvinna som har en utbildning och då också en möjlighet att ta hand om sig själv och sin fantastiska lilla dotter. Chansen att ha makt över sitt eget liv och då inte riskerar att hamnar i klorna på män som ser henne som den utsatta tjejen som hon idag är i och med hennes dotter, något som är väldigt vanligt i Ghana. Om vi ni tillsammans lyckas få ihop pengar till Comforts utbildning så kommer Comfort få gå på ett gymnasium i samma by som barnhemmet. På så sätt kan Comfort bo kvar på barnhemmet där hon får hjälp att ta hand om Ama och varje dag kan vara med sin dotter och samtidigt gå i skolan. Ni ger då Comfort, Ama och Kwaku chansen till en bättre framtid än den uppväxt som dom har tvingats ta sig igenom.
7 000kr i månaden saknas, dessutom saknas pengar för att kunna betala skolavgiften för Comfort och Ernest. Jag behöver er hjälp nu. NABI är en fantastisk plats som måste finnas kvar och kunna ge hem och kärlek.
Detta var allt jag hade tänkt att säga, jag hoppas att ni kommer fram och frågar om det är något som helst som ni undrar över. Och att ni känner att jag gett er en tydlig och klar inblick i både livet på barnhemmet och vad NABI Sweden faktiskt är.
Jag finns här under hela kvällen och här bakom mig ser ni numret som ni kan swisha till för att direkt donera pengar och även kontot som ni lägger in en stående överföring till för att bli månadsgivare.
No responses yet