Delad kärlek på tidsbegränsning

Delad kärlek på tidsbegränsning!

Saknaden efter Ghana och barnen är väldigt stor och trotts att man fort kommer in i sitt liv här hemma med allt vad det innebär så känns det som en del av mig stannat kvar i Ghana. Jag måste erkänna att det på flera sätt är svårt att hantera förvirringen av att ena dagen vara i en värld i Ghana och ett dygn senare befinna sig i Sverige, vad som känns som en annan värld- två världar som känns helt frånkopplade från varandra.

Det var precis som jag nämnde i det tidigare inlägget otroligt roligt att få se de framsteg som skett på barnhemmet sedan jag vart där sist. Framsteg som vi tillsammans, ni som skänkt pengar, jag och Alex har genomfört. De nya toaletterna som jag nämnt var verkligen jätte bra, fortfarande är det inte rinnande vatten men det är riktigt porslins toaletter som är lätta att hålla rena. Tack vare nybygget är det betydligt mindre flugor, något som vi förr hade stora problem med då de täckte hela väggarna och även insidan av toaletten. Man ska inte underskatta hur svårt det är att hålla rent när det är 38 barn i olika åldrar samt lärare och volontärer, för att inte tala om under dagarna när det tillkommer runt 60 stycken skolbarn i lika åldrar som också använder de 4 toaletterna som vi har. När det då dessutom är toaletter utan rinnande vatten och där städmaterial är en bristvara så är det verkligen en utmaning att ens hålla de någorlunda okej men nu är det helt klart bättre än vad det någonsin vart.

Även ”duschrummet” var jätte fint. Med duschrummet menas alltså ett litet minihus som vi byggt med en vägg som delar det mitt i tu med två separata dörrar där tjejerna har ena och killarna den andra delen. Dit tar man helt enkelt med sig sin hink med vatten för att duscha. Det kändes riktigt skönt att tjejerna och killarna nu har separata rum där de kan duscha i fred något som vi inte hade tidigare då de var tvungna att duscha ute i trädgården utan något som skylde dem.

Den allra största förändringen var vattentanken som verkligen förändrat livet på barnhemmet till de bättre; mindre fysiskt arbete för barnen som nu för de mesta slipper gå den långa vägen till brunnen eller vattenhålet för att hämta vatten samt att vattnet är renare vilket innebär bättre hälsa för barnen. Hälsan är alltid en stor utmaning på barnhemmet så att kunna förbättra den på alla sätt som går för barnen är verkligen betydelsefullt och något av de bästa förbättringarna man kan göra.

Ett projekt som ett barnhem är en plats där det konstant finns behov, många behov tar aldrig slut som mat, hyra, underhållsarbete, skomaterial med mera. Ett behov som jag tror ofta glöms bort är behovet av kärlek och uppmärksamhet till barnen. Det är lätt att vi förenklar situationer för oss själva, att vi logiskt tänker att vi måste ge barnen mat men att vi inte riktigt vågar inse att dessa barnen precis som vilka andra barn som helst, precis sin dina egna barn, som dina syskon eller som du själv behöver någon som visar kärlek, som ger oss en känsla av värme, lugn och tillhörighet. Behovet av närhet och att kunna sig hemma någonstans är minst sagt lika basalt för en människa som mat enligt mig, i alla fall när man är liten och formas som människa. Just detta är en av de utmaningarna som jag denna gång stötte på under in resa. Det är nu fler barn en fortfarande lika många som arbetar på barnhemmet dessutom har det under en längre tid vart väldigt få volontärer på barnhemmet, detta främst på grund av all uppståndelse i västvärlden med Ebolan. Folk har helt enkelt vart för rädda för att åka till Ghana. För mig är just denna utmaning en av de jobbigaste att hantera. Jag jämför ofta med min egen familj, hur jag har både en mamma och pappa som alltid finns därför mig, som alltid genom hela min uppväxt har vart noga med att berätta och via hur mycket de älskar mig. Det har inte dessa barnen. Här delar man på allt. Man har inget eget rum, i stort sätt inga egna tillhörigheter och man har ingen egen mamma och pappa som är där för att ta and om dem. Man delar på de volontärer som är där. Volontärer som ger så mycket kärlek de kan till barnen men som trotts allt är där under en kort tid. Delad Kärlek på tidsbegränsning! Detta innebär att det är otroligt viktigt att det finns bra volontärer på plats som helst stannar en länge tid; 6-12 månader tycker jag är allra bäst då det innebär att barnen faktiskt får mycket tid med volontärerna och inte behöver säga hejdå till flera volontärer varje månad.

Ytligare en utmaning som jag stötte på under denna resan var sjukdomarna. Fortfarande trots renare vatten så är barnen väldigt ofta sjuka. Det finns i huvudsak två olika sorters sjukdomar. Det en är malarian. Ghana är ett av de länder i Afrika som är mest utsatt av malaria och det är en sjukdom som är förödande för landet. Malaria är en sjukdom som man antingen bara får feber av, mår lite dåligt men sen blir bra av igen efter ett par dagar eller så blir du riktigt sjuk med jätte hög feber, yrsel, hallucinationer och kräkningar men blir bra efter att du fått medicin mot malaria. Men om du har otur så blir du jätte dålig och medicinen hjälper inte, då kan du behöva ligga inne en lång tid på sjukhus och det är till och med så illa att du man kan dö av malaria. Barnen får malaria ofta. Många gånger blir de bra av sig själva men de festa gångerna behöver de få medicin och ofta behöver det åka in till sjukhuset. Det vi kan göra för att förhindra malarian är att se till att barnen ALLTID har hela myggnät som de sover under. Det låter kanske som världens lättaste grej men barn har en tendens att somna på olika platser inte alltid i sina sängar, de små barnen glömmer av att stoppa myggnätet runt sina madrasser eller så tror de att de har gjort det men glömt halva. Dessutom går barnen in och ut u sina sängar vilket ofta medför att det går hål i nätet efter ett tag. Så myggnät är något som man får se som en förbrukningsvara, självklar försöker vi volontärer alltid att sy och laga alla myggnät som vi kan men är de helt enkelt är för söndriga så är det inget annat att göra än att köpa nya, i och med att malaria kan vara så pass farligt så är det ett lätt sätt att minska riskerna i barnens liv.

Den andra sortens sjukdom är barnens magar och immunförsvar. Barn har väldigt ofta ont i magen, svullna kulmagar. De blir ofta förstoppade och har kramper i magen. Detta beror gaska säkert på maten, det som man äter på barnhemmet är ju främst Banku ( som består av mjöl gjort på casava och majs) och ris. Detta är alla snabba kolhydrater som i stort ätt ät helt tomma, inga fibrer, inga vitaminer, inga mineraler. Hemma äter vi ju oftast en klick ris med till exempel kyckling, grönsaker och sås men här är det bara en skål fylld med vitt ris inget annat. Magen och tarmarna får inget att jobba med, detta tillsammans med en stor brist på vitaminer, mineraler, fetter och protein, gör att både magen mår dåligt samt att immunförsvaret blir dåligt. Maten är nog den största utmaningen på banhemmet då det är en förbrukningsvara som går åt i rasande fart. Barnen äter tre mål mat om dagen; till frukost är det gröt gjort på majs och sen består lunchen och middagen oftast av samma mat, ris eller banku, några gånger i månaden får de bönor. Maten är dyr för barnhemmet, det krävs stora mängder när det är 38 barn och vuxna där utöver som ska mättas. Vi har försökt att odla grönsaker tidigare på barnhemmet men i och med klimatet så är det ytters problematisk; under torrperioden r det väldigt torrt, de mesta bränns sönder av solen och vatten är såklart en bristvara och under regnperioden regnar det oftast så kraftigt att jorden många gånger rinner undan eller att regnet är så kraftigt att det skadar växterna samt att det är dåligt med sol. Det jag försöker göra är att f in så att vi kan köpa bönor oftare då bönor innehåller en relativt hög mängd protein samt att de har bra vitaminer och mineraler och är lättare för magen att jobba med. Den största utmaningen när det gäller maten är främst att det är så många barn, om man tänker att man ska köpa sallad och tomat till alla barnen så är et plötsligt tomater och sallad gånger 38, då blir det plötsligt så stora mängder att det blir dyrt. Maten som lagas måste dessutom gå att laga i stort omfång för alla barnen samtidigt och det måste gå att laga över öppen eld.

I nästa inlägg kommer jag genomgående förklara den nuvarande situationen i Ghana och hur utvecklingen påverkar barnhemmet,. Där kommer ni få en större förståelse varför maten är så pass dyr i ett annars väldigt billigt land. Jag vill verkligen passa på att tacka er alla som är med och bidrar till NABI Sweden då det är helt tack vare er som vi har kunnat bygga nya toaletter och bygga duschrummet. Det är även tack vare er som vi kan köpa nya myggnät när de gamla inte går att laga mer och jag hoppas att det kommer vara tack vare er som vi även i framtiden kommer kunna förbättra barnens hälsa genom att förbättra maten och dess näringsinnehåll.