Mina upplevelser

När jag som artonårig den 1 juni 2011 tog studenten hade jag redan min resa planerad och flygbiljetten bokad. Den 2 september åkte jag ner till Ghana för att under sex månader göra volontärarbete på barnhemmet Nation Builders International, NABI i byn Begoro. Jag klev ur den knappt fungerande taxin på en röd sandig väg, framför en stor betong byggnad uppe i bergen, svettig, omtumlad och otroligt nervös. Jag hann inte sätta ner min andra fot fören jag var omringad utav barn i olika åldrar, någon kramade min fot, någon borstade bort sand från min rygg, någon tog min ryggsäck, någon hoppade upp och ner, någon petade på mig, någon drog i min och någon kramade om mig, jag hade nu mött det 28 barnen som från den stunden förändrade mitt liv.

De sex månaderna jag spenderade  tillsammans med barnen i Ghana var de bästa, de hårdaste, viktigaste, jobbigaste och lyckligaste dagarna i mitt liv.

Jag levde, bodde och jobbade på barnhemmet och skolan Nabi. Jag hjälpte barnen med deras vardagssysslor som att hämta vatten från brunnen, diska, städa, tvätta och laga mat. Jag höll engelska lektioner i skolan och tillsammans med några andra volontärer startade vi olika projekt som till exempel ett hygienprojekt och ett avfallsprojekt. Där undervisade, lärde ut och övade vi på hur man sköter sin hygien och hur man kan hantera sopor.  Vi försökte förbättra barnhemmet och skolan med de resurserna vi hade, vi målade väggarna, köpte städmaterial och byggde en plats för sopporna. Men det jag såg som min främsta uppgift var att finnas där och ta hand om barnen. Bära in dem till sängen när de somnat på marken, ta dem till läkaren när de var sjuka, hjälpa dem med läxorna på kvällarna, leka med dem på helgerna, prata med dem och bara finnas där för dem.

Livet i en by i Ghana, uppe i bergen, omringad av djungel är på många sätt hårt. Inget rinnande vatten, ingen elektricitet, små boytor, ont om mat, få resurser, en annorlunda kultur och mycket arbete. Men barnens outtröttliga energi, stora leenden och oändliga hjärtan, tog mig med storm och på något outgrundligt vis kändes inte allt det där som något problem längre.

När jag kom hem till Sverige efter mina sex månader så kom förvirringen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera att jag nu var hemma, tillbaka i mitt ”vanliga” liv. Att jag var här och barnen fortfarande där, levde det liv som också blivit mitt under de senaste månaderna. Jag var tillbaka i ett liv med rinnande vatten i överflöd, med internet tjugofyra timmar om dygnet och med ICA runt hörnet,  ett liv utan 28 barn konstant närvarande.Glädjen över att återförenas med familj, släkt och vänner tog över allt de första månaderna. Men långsamt smög sig en saknad in i mig och med den en känsla av förvirring och skuld.  Jag insåg att Ghana och  barnen där alltid kommer att vara en del av mitt liv och jag bestämde mig för att använda mina känslor och erfarenheter för att göra en skillnad. Försöka göra en skillnad på mitt eget sätt för de barnen som gjort en sån stor skillnad för mig. Iden om Nabi Sweden skapades och denna hemsidan är nu grunden för denna stödorganisation  som jag har skapat för Nation Builders International  i Ghana, för alla de underbara barnen som bor där.  Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni vill vara med mig och dela resan för att försöka göra en skillnad för dessa barnen och ge dem den uppväxt och framtid de förtjänar.