En grund att stå på

Nu kommer vi att få hjälp med bra uppdatering under några veckor, då Bettina, en tjej från Schweiz som jag under en tid var volontär tillsammans med på barnhemmet nu åkt tillbaka till Ghana för att hälsa på. Hon kommer att ta nya foton, uppdatera mig om vad som händer med barnen och ge mig hennes tankar kring vad NABI Swedens donationer borde läggas på, om det finns några aktuella projekt som borde lyftas fram eller någon brist som vi tidigare missat. Jag hade jätte gärna själv åkt ner men då jag för tillfället inte har möjlighet i och med jobb så känns det jätte bra att någon jag känner åker ner igen och kan hjälpa mig att få en mer hel bild av hur livet ser ut på NABI just nu.

I väntan på mer uppdateringar tänkte jag bjuda på en liten film från morgonsamlingen som varje morgon äger rum innan skolan börjar. På samlingen ställer man upp klassvis i led, där man ber en morgonbön, sjunger nationalsången och en ”marching song” ofta har lärarna även kontroller på hygien, kollar naglarna, tänderna eller skoluniformen.

Just skolan tror jag är lösningen på många problem i utvecklingsländer. Skolan har möjlighet att ge barnen en grund att stå på i livet, det ger dem något att vara stolta över, det ger dem motivation och det ger dem en struktur och rutin i vardagen som annars kan vara osäker. Det finns väldigt mycket i den Ghananska skolan som behövs förändras, det första och viktigaste är det våld som föregår, i skolan används våld som bestraffning i allt från fel svar på en fråga till att prata för högt eller komma försent. Våldet har en självklar del på ett sätt som fick mig att tappa anda och brista ut i gråt flera gånger om. Det kan vara allt från bälten, till pinnar eller slag, att se en vuxen man slå ett litet barn är något som jag aldrig kommer kunna vara förberedd på även om jag såg det varje dag det är något mina ögon aldrig kommer vänja sig vid och det är något som jag inte vill vänja mig vid, för det skulle betyda att jag accepterade det, accepterade det som en del av vardagen. Något som jag aldrig kommer att göra. Man ska komma ihåg att aga användes för inte så lång tid sedan i den svenska skolan så med rätt information, möjligheter och utveckling så är det något man kan ändra på.

För att vara lärare i Ghana behöver du inte ha någon utbildning, lärarrollen är mer sedd som ett extra jobb,något vi här skulle kunna jämföra med ett extra knäck på McDonalds. Detta skapar stora problem, främst att lärarna oftast inte vill vara lärare utan det är något de gör för att de måste. Självklart så saknas då även kunskapen kring de olika ämnena och pedagogiken lyser med sin frånvaro. Trotts detta så har jag aldrig mött barn som älskar skolan så mycket som barnen på barnhemmet, att få göra läxor på kvällarna var en lyx, att gå till lektionerna var något de såg fram emot. Hur kan det vara så att de som har den sämsta och hårdaste skolgången är de som ser fram emot skolan, de som uppskattar den. Medans vi som har en otroligt bra skolgång i många fall inte uppskattar den alls?

Jag tror hur som helst att skolan kan vara avgörande för många barn i utsatta länder och att det är deras ända chans till ett bättre liv, skolan är möjligheten till trygghet och en ljusare framtid. Även om många förändringar i skolan måste ske på ett högre plan i form av regler, lagar och högre beslut så finns det fortfarande saker vi kan göra för de 120 barnen som går i skolan på NABI . Om donationerna finns så ger det oss möjlighet att informera och hålla lektioner i hur man undervisar och hur man arbetar utan våld, kanske även anställa personer som faktiskt har en lärarutbildning. Jag tror att det är viktigt att man börjar från grunden, att man ger barnen en stadig grund där de kan växa, där de har en möjlighet att skapa en egen framtid oavsett vad de har vart med om tidigare i livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

HTML-taggar är inte tillåtna.