Att få förståelse för barnhemmets situation- matpriserna ökar

För att öka förståelsen för barnhemmets situation så tror jag att det är viktigt att ha en förståelse för landet och dess utveckling; Ghana har sedan långt tillbaka haft en god ekonomisk tillväxt, framför allt tack vare exporten av guld, kakao och nu även olja. Detta har i det stora hela påverkat landet och dess utveckling positivt. Men trotts detta så är fattigdomen i landet fortfarande utbredd. Det ekonomiska läget hårdnade under 2009 när Världsmarknadspriser på bränsle och mat höjdes. Samtidigt sjönk efterfrågan på Ghanas exportvaror när den globala finanskrisen växte, och parallellt minskade penningöverföringarna från gästarbetare utomlands. Vilket har stått för mer än en tiondel av landets BNP. Såväl skuldsättning som budgetunderskott ökade.

För att få bukt på fattigdomen så måste oljeinkomster och biståndspengar investeras i jordbruket, där de allra flesta i landet arbetar. IMF har bistått med program för fattigdomsbekämpning och USA har gett stöd för att Ghana ska uppnå FN:s millenniemål för minskad fattigdom. I augusti 2014 begärde Ghana hjälp från IMF med en ”ekonomisk strukturanpassning” för att få bukt med sitt stora budgetunderskott. Landets ekonomi tyngs bland annat av mycket stora offentliga lönekostnader.

Situationen i Ghana just nu är att huvudstaden Accra växer och blir mer och mer ”utvecklat” enligt våra västerländska mått, utländska företag och affärsmän kommer till Accra i allt större utsträckning utan att egentligen vara intresserade av resten av landet Detta får som följd att klyftorna i landet ökar allt mer där huvudstaden får mer och mer pengar medans resten av landet förblir desamma eller i många fall försämras då det inte sker något underhåll av de mindre byarna utan alla resurser sätts in i Accra. Detta märkte jag tydligt då vägarna till Begoro var sämre nu än vad de var för 3 år sedan.

I och med denna utveckling och den allt mer ”moderna” standarden i Accra så har kapitalismen växt och därmed höjt inkomsten för flera människor i Accra. Nu när priserna på bensin konstant går upp så går även matpriserna i landet upp. Detta klarar de människorna som bor i Accra och har ett jobb där de är ”inne i kapitalismen”- där lönerna höjs i samband med utvecklingen av staden. Men för alla andra invånare i Ghana skapar de höjda bensin- och mat priser livsavgörande problem. För de som arbetar på gatorna med att till exempel sälja bröd på busstationerna eller bor ute i byarna och odlar så är de långt ifrån att följa med i Accras utveckling, de lever vid sidan av och får inte ta del av några högre löner utan drabbas bara av höjda bensin och matpriser. Detta är vad som händer barnhemmet!

Barnhemmet NABI ligger i byn Begoro. Maten som vi använder på barnhemmet går att köpa i byn men där är den betydligt dyrare, därför inhandlas den oftast i den närmsta staden; Koforidua. Men maten som man äter i Ghana är till största delen importerad till exempel ris som är en basföda kommer från Asien. Varorna kommer då oftast med båt till huvudstaden Accra eller någon nära kuststad. Därefter måste maten fraktas på vägarna med lastbilar upp till städerna som Koforidua. Vägarna blir sämre ju längre från Accra man kommer och det går åt mycket bensin för att ta sig fram över bergen. Detta innebär att när bensin priserna går upp så blir även maten mycket dyrare då det helt enkelt blir dyrare att frakta maten upp till städerna.  Så barnhemmet har inga ökade inkomster men däremot ökade utgifter när bensin och matpriserna höjs.

Detta har det senaste halvåret märkts tydligt, då de ökade matpriserna har gjort att det blir allt svårare att få det att gå runt ekonomiskt varje månad. Nu är det hela 40 barn på barnhemmet och dessa 40 barnen ger vi tre mål mat om dagen till. Generellt består måltiderna av samma ingredienser.

Frukost runt 08.00 : Majsgröt gjord på majsmjöl och vatten med en liten liten brödbit, som barnen delar i små bitar för att lägga i gröten.

Lunch 13.00 och middag 18.30 består antingen av ris med en klick ”röd sås” tomatliknande, eller så består det av Banku som är en deg gjord på mjöl från casava och majs som äts tillsammans med en tunn sky. Några gånger i månaden äter vi bönor, då är det blackeye bönor som kokas i en sky med olja, tomat och buljong som man strör en form av casavamjöl ovanpå.

Detta är vad som alltid, varje dag äts. Det saknas grönsaker, mer än de krossade tomaterna som finns i den lilla såsen. Det saknas frukt och framför allt saknas det protein som är väldigt viktigt för barnen som växer och arbetar mycket fysiskt. Bönor är den enda fullvärdiga proteinkällan på barnhemmet och därför vill vi kunna köpa in det oftare för att barnen ska få i sig det så ofta som möjligt. Tyvärr är bönorna ofta dyra och istället är det oftast Banku som serveras på barnhemmet till både lunch och middag. Andra proteinkällor som kött, fisk, kyckling och ägg är ännu dyrare och inhandlas endast när det är någon form av fest.

Detta är precis varför vi behöver månadsgivare! Barnen är i konstant behov av mat, en kostnad som aldrig kommer att bli ”färdig” utan är konstant pågående. Maten är ju självklart en av de viktigaste sakerna på barnhemmet, det är maten som hjälper barnen att hålla sig friska och det är med matens hjälp barnen orkar jobba, leka och gå i skolan. Barnen är på grund av många gånger en tuff uppväxt och också stundtals tuffa tider på barnhemmet vana att äta mindre mat, detta innebär att de är konstant på ”jakt ”efter mat, något man inte önskar sina barn att de ska behöva vara. Så om ni tror att ni har möjlighet, eller kanske någon ni känner, att lägga en 100-lapp varje månad (det är kanske två koppar kaffe eller ett glas vin på stan i månaden) så gör det en otrolig stor skillnad. Det viktigaste är att donationen kommer just månadsvis för att vi ska kunna ha en bas att stå på för att täcka barnens basala behov.

Jag hoppas dessutom att alla ni underbara människor som var med och donerade både pengar och saker innan jag åkte ner till Ghana har fått mina tackbrev. Ni är otroliga!

11910797_10208223043960207_1899187292_n

Mananse äter sin frukost gröt iförd sin skoluniform. Han äter ur sin egna peronliga mugg som jag köpte till varje barn för era donationer.

 

11923401_10208223016159512_342836647_n

Flera av barnen samlade under frukosten. Skolan börjar ca 1,5 timme innan frukost med städning och efter frukosten börjar de riktiga lektionerna.

11930577_10208223006839279_267966897_o

Paulina är duktig i köket och har som syssla att hjälpa till inför middagen.

11942252_10208223036080010_907438492_n

Joel är den en av de yngsta på barnhemmet men när det gäller att äta är han nog en av dom som äter mest. En riktig mat-älskare!

11949596_10208223019559597_1430130062_n

För några veckor sedan anställdes en ny kokerska då vår kära Madame Erica är sjuk och måste tillbringa mycket tid hos läkaren. Den ny kokerskan har kommer innan frukost på morgonen och går på kvällen efter middagen och har hela tiden med sig sin lilla flicka, som här sitter traditionellt fastlindad på ryggen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

HTML-taggar är inte tillåtna.